Allt om hemslöjd är sidan för dig som är intresserad av hemslöjd i alla dess former, allt från att sticka och väva till att återbruka och snickra. Hemslöjd kan faktiskt vara så mycket mer än att bara sitta vid en vävstol eller sticka de där klassiska raggsockorna. Att återbruka och göra ny inredning av gamla saker är något som har blivit allt mer populärt bara de senaste åren. Här kommer vi att ta upp både traditionell hemslöjd och nyare former av hemslöjd. Det viktiga för oss är att bevara de gamla traditionerna, främja vår kreativitet och att minska ner på vårt konsumerande. Det går faktiskt lika bra att producera bra produkter själv och att återbrukar gamla saker.

Historia

Hemslöjd är hantverksmässig tillverkning av bruks eller prydnadsföremål i hemmet, för eget behov eller försäljning. Ordet Hemslöjd är känt sedan 1807 och är ursprungligen ett samlingsnamn för tillverkning av bruksvaror som kläder, hemtextiler, husgeråd, möbler, arbets- och transportredskap på landsbygden. Hemslöjd tillverkas i hemmet för eget behov, till skillnad från avsaluslöjd som tillverkas för försäljning utanför hemmet.

Ångermanland och Hälsingland var kända för sin linslöjd, som på 1700-talet hade en stark uppgång. I Dalarna utvecklades slöjden till att under 1800-talet bli en viktig binäring. De olika socknarna specialiserade sig på olika områden, tex så gjordes det urverk i Mora, spånkorgar i Våmhus och laggkärl i Venjan. I Norra Skåne är man känd för smide, spånkorgar och träarbeten. De olika områdena i Sverige hade helt enkelt sin specialisering inom sitt område.

I mitten på 1800-talet så expanderade saluslöjden och krävde större marknader. Samhället såg länge Hemslöjden som en konkurrent till städernas manufakturer och hantverkare. På 1870-talet så blev kombinationen av den ekonomiska krisen och befolkningsökningen ett problem som ledde till sysselsättningsproblem och emigration. Här började synen på avsalusjöjd bli mer positiv och samhället såg nu detta som en viktig binäring till små jordbruk. Nu fick man också statligt stöd för avsaluslöjden som verksamhet.

Från början lämnades stödet genom hushållningssällskapen och användes bland annat för att främja linodling och spånad. Slöjden visades och premierades på olika lantbruksutställningar, man öppnade hemslöjdsmagasin och föreningar bildades runt om i landet. Här utbildades man bland annat i vävning, korgflätning och smide. Speciella slöjdskolor i hemslöjd upprättades också och ur detta växte slöjden i skolan fram. I slutet av 1800-talet så blev man intresserad av Hemslöjden som en kulturell och kulturhistorisk betydelse, snarare än den ekonomiska som tidigare. Nu lade man fokus på Hemslöjden istället för avsaluslöjden, som ofta varit halvmekaniska med fokus på avsalu i städerna.

Svensk Hemslöjd

Hemslöjdsrörelsens försök att öka den sociala och ekonomiska betydelsen för landsbygden och samtidigt öka det konstnärliga och hantverksmässiga kvalitén var ett tag på väg att försvinna. Men 1899 bildades den första hemslöjdsföreningen, Svensk Hemslöjd på ett initiativ av Lilli Zickerman. För henne var visionen att hemslöjden skulle bli en viktig näringsverksamhet. Slöjdens kunskap skulle bevaras och anpassas till tiden. I början av 1900-talet reste man sedan runt för att öka främjandet av hemslöjdsföreingar och mellan 1904 och 1912 så grundades ett tjugotal föreningar.1913 bildades Svenska hemslöjdsföreningarnas Riksförbund.